Hej, detta är Honda-Gumman och jag, Else-Marie Törnberg.

Min hoj, hon är av märket Honda 500 cc och modellen CBF. Jag är av märket Inflyttad Göteborgare och modell Glad Kristen, men har inte räknat ut cc men det får va´J.

Vill gärna berätta lite lagom om mig själv. Jag är i mina bästa år och är lyckligt gift med Rolf. Tillsammans har vi två vuxna barn, en tjej och en kille. Vi bor som du förstår i Göteborg, närmare bestäm Östra Göteborg. När vi kom hit sa jag: – Här vill jag leva och här vill jag dö. För det kändes så rätt.

MC- intresset har levt ett inbundet liv ända tills jag fyllde 50 år. Jag hade då länge närt en dröm att köra hoj. Mina bröder är alla tekniker på olika sätt och min man också, så det har drabbat mig också, liksom per automatik. Nåväl, vid mogen ålder gjorde jag äntligen slag i saken och tog MC-lektioner och tyckte det var en määäktig känsla att köra hoj!

Tänkte först köpa en glidarskönhet jag sett på Bike i Trollhättan, en Black widdow, men när handlaren sa att jag måste bestämma om jag vill åka hoj eller köra hoj, var jag övertygad om att jag ville ha en hoj med lite mer sportigt stuk. Efter att ha testat några andra, blev det i alla fall Honda-Gumman, namnet kom naturligt, hon skulle ha dubbelnamn precis som jag, det är fint. Sedan är det lite gulligt också.

Varför vill jag vara med i en kristen MC-klubb som Skyriders? Jo, jag är hopplöst religiös och älskar att ha en grupp som jag kan prata livsfrågor och tro med tillsammans med MC-intresset. Jag gillar många andra sociala sammanhang också men jag behöver en bas att utgå ifrån, hämta kraft och inspiration ifrån. Egentligen har jag fler sådana baser och personer som bildar ett nätverk, där jag känner att jag kan falla och landa när livet är tungt. I grunden och i djupet av allt, finns min Gud som är min stora glädjekälla och den levande hand jag hoppas landa i en dag när mina dagar här är till ända.

Michael Jackson har skrivit en sång som gav mig tröst häromdagen. Jag var orolig för en sak och suckade –Gud, var med mig nu, led mig, ge mig kraft. Då hörde jag ifrån radion följande sång:

You are not alone, I am here with you. Though we’re far away, I am here to stay. You are not alone, I am here with you, though we’re far apart, I’m always in your heart.” Jag grät av glädje.

Hälsningar!

/else-marie